Jag är Norrlänning och borde ha nån slags inbyggd, medfödd tolerans för snö.
I helvete heller! Efter sammanlagt 28 år i Norrland är jag färdig med Vintereländet som däruppe, utan problem, kan dröja sig kvar till Maj och/eller trasha den ljuva September.
- surströmming
- palt
- skidor
- skridskor
- Västerbottensost
- fjällvandring
Dock önskar jag mig vita jular. Snön kan få komma sen kväll 12 dec. och ligga kvar till 4 jan. (just 4 jan är för min kusin Elisabeths skull)
Igår laddade jag hela lägenheten med tulpaner och bestämde mig för att att ta ner adventsstjärnan (fast den hänger fortfarande uppe) och fick lycklig i sinnet för mig att
1 februari, då kan våren inte vara långt borta...duuuuuuuuuh, feeeeeeeeeeel!
Snön vräker ner och jag inser att även om jag numer bor i Skåne så befinner jag mig ändå obetydligt längre söderut på jordklotet än Grönlands sydspets...
Deprimeeeeeeeerande!!!
1 kommentar:
Snön försvinner, förr eller senare. Det viktiga är att behålla våren i sitt sinne.
Djupingen.
P.S. Västerbottenost duger bara i västerbottenpaj, så det så!
Skicka en kommentar